En uppgift man skulle göra till skolan! Jag fällde en del tårar när jag skrev den.

Jag var fem år när detta hände; Jag och min syster Camilla lekte på mitt rum när jag bestämmer mig för att gå till mamma för att säga till att vi är hungriga. När jag kommer in i vardagsrummet där mamma nyss satt och tittade på tv så ser jag henne inte i soffan och tänkte att jag skulle leta efter henne i de andra rummen men hon var inte i något av de andra rummen. Jag springer in i vardagsrummet igen och då ser jag mamma ligga livlös på golvet, hon skakade inte ens. Så länge hon skakar vet jag att hon är vid liv. Men det gjorde hon inte hon var helt borta. Jag skriker till och springer in till Camilla och gråter häftigt samtidigt som jag berättar att mamma är helt borta. Camilla springer till telefonen i hallen samtidigt som hon skriker åt mig att ringa på hos grannen.  Jag hör hur Camilla slår numret till min moster Anne-Marie. Jag skyndar mig över till våra vänliga och underbara grannar. Och plingar hysteriskt på dörrklockan innan vår granne öppnar dörren. Hon förstod direkt var som hände, och går in till oss. Camilla berättar då, gråtandes att hon ringt Anne-Marie som ringt ambulans och att vår moster Anne-Charlotte var på väg för att hämta oss. Hon lät oss vara hos henne när ambulansen kommer innan de kom precis så hade hon hämtat Pipa åt mig. Jag kommer ihåg att jag ändå inte kunde sluta gråta. Anne-Charlotte kom väldigt fort och sedan åkte vi till dem. Jag fick sova hos min Kusin Eric den natten, men jag kunde verkligen inte sova allt jag hade i mitt femåriga sinne var mamma. Skulle hon finnas kvar? Eller förlorade jag henne precis som pappa?  Än idag blir jag ledsen och förvirrad av den händelsen.

Det löste sig men jag var väldigt orolig dagen efter tills mormor kom och sa att allting var bra med mamma.

Vi hörs imorgon!